Reined Cow Horse - Varför och Hur | Varför vill man ha en Reined Cow Horse? Och hur ska man få det? Vem skulle inte vilja ett enkelt svar på de frågorna?
Varför man vill ha en är antagligen den enklaste frågan att besvara. Även om svaren och motiveringarna till varför som vanligt är lika många som antalet ryttare man frågar. Den röda tråden i allas svar och motivering är att man vill ha en lättriden häst som svara på så små hjälper att det inte syns vad man gör. Och man vill ha en häst som samarbetar med sin ryttare. Men som sagt, argumenten är många och välmotiverade. Listan kan göras oändligt lång. Det bästa är att det är bara du själv som kan avgöra varför du vill ha en Reined Cow Horse. Jag kan lova dig att alla som har en eller har sett en vet och förstår varför du vill ha en.
Hur gör man då för att få en Reined Cow Horse? En sak måste man ha klart för sig från början. Att utbilda en Reined Cow Horse tar tid. Mycket tid och lång tid. Men det är mer än väl värt investeringen både för ryttaren och för hästen. Vaquerons häst var inte färdig att ridas med spadebit (en särskild sorts stångbett) förrän den var 7-8 år gammal. Och då ska man ha i minnet hur många timmar om dagen hästen reds och tränades.
Den känsliga munnen
Det viktigaste i träningen av en Reined Cow Horse är att spara munnen på hästen. Munnen är en av de känsligaste delarna på hela hästen och det är via den vi kan kommunicera med hästen. Är vi för hårda i händerna blir hästen hård i munnen och vi kan aldrig få en häst som går att rida med en "joystick". Det finns bara ett sätt att visa hästen att den har gjort rätt och det är att ge den en eftergift. Ju snabbare desto bättre. Minsta försök från hästens sida ska belönas med eftergift för att få honom att förstå vad det är vi vill att han ska göra.
Det finns en rad faktorer som påverkar hur hästen reagerar på våra signaler. Det viktigaste är att han är avslappnad. En spänd häst har tankarna på annat håll och kan inte fokusera på vad vi försöker lära den. För att han ska kunna slappna av måste han kunna röra på underkäken och tungan och han måste ha tillräckligt med saliv i munnen. Det är därför det är så viktigt med val av material och tillpassning av utrustningen. Mer om detta senare.
Träningen måste anpassa efter individen. Pressar vi för hårt förstår inte hästen vad vi vill och han blir spänd. Ofta är det så att när hästen blir spänd så slår överlevnadsinstinkten till och då lyssnar han definitivt inte på oss längre. Vi måste lära oss att lyssna till våra hästar och ge dem en chans att lyckas. Precis som det gamla talesättet: Less is more. Do less and you will get more.
Utrustningen
Idag startar vi våra hästar på tränsbett. Det är ett bett som fungerar med tryck på sidan av hästens mun. Det betyder att vi med detta bett lär hästen gå undan för tryck från sidan. Med tränsbettet hästen styras åt sidorna och det blir lättare för den att förstå vad skänklarna betyder. Med tränsbettet läggs grunden för den vidare utbildningen. Tränsbettet används under 1 - 2 år beroende på hästens utveckling. Får man senare problem med något så är det ett bra alternativ att gå tillbaka till för att fixa problemet.
Hackamore kommer in i utbildningen när hästen är 4 - 5 år. Hackamoren består av en bosal - en nosrem av flätad råhud - och en mecate tygel. En mecate är ett "rep" av flätat hästhår som är ca 22 fot långt som fästs i bosalen och bildar både en sluten tygel och ett leadrope. Hästarna reds med bosal eller hackamore för att spara munnen på dem. Vid den här åldern tappar hästen sina mjölktänder och får sina permanenta tänder. Då är det lättare att rida dem utan bett i munnen, eftersom de är ömma av de nya tänderna.
Bosalen ska vara rätt anpassad till hästen och sitta lagom hårt. Sitter den för hårt kan hästen inte röra på underkäken och sitter den för löst mister den sin funktion. Den fungerar genom att det blir ett tryck på ovansidan av nosen som är mycket känslig. Det blir också tryck på sidorna av huvudet ungefär som med tränsbettet. Knuten som man fäster mecaten med förbereder hästen för kindkedjan som kommer tillsammans med stångbettet.
Efter 1 till 2 år - beroende på hur fort hästen läre sig - går man över till det som kallas "two-rein". Man tar då en tunnare bosal och sätter samtidigt in ett stångbett och rider alltså med dubbla tyglar. Efterhand som hästen lär sig börjar man använda stångbettstyglarna mer och mer ända tills man kan plocka av bosalen helt och hållet. Denna process tar även den 1-2 år. Detta sammanfaller med att hästen är mentalt mogen först i den åldern.
Nu har vi vår färdiga bridlehorse. Under hela utbildningen av hästen är det viktigt att gå tillbaka och kolla att hästen förstår vad det är vi vill att han ska göra. Varje steg måste tas om och läras in med den nya utrustningen för att inte tappa nåt på vägen. Stöter vi på problem är det bara tta konstatera att det fattas nåt i grunden. Gå tillbaka och rätta till det innan du går vidare.
Arvet och stoltheten
Givetvis är detta bara en krusning på ytan av hur man tränar en Reined Cow Horse. Att träna en häst till fulländning som färdig bridlehorse är något som endast ett fåtal människor klarar av idag. Men det är väl värt besväret. Att ta del av all den kunskap som fanns förr och att förvalta den är en resa väl värd besväret och som brukar få de flesta att se sina hästar med helt nya ögon. Det fanns - och finns fortfarande - en anledning till varför dessa otroliga horsemen gjorde som de gjorde. Den enkla sanningen är att det fungerar! Hästarna har i grunden inte förändrats så mycket sen vaqueron utvecklade sinmetod för att träna sin häst. Att förvalta denna kunskap till kommande generationer är viktigt. Och så får man ju dessutom en häst som man kan vara mycket stolt över.
För den vetgirige finns det hur mycket som helst att ta del av. Vill man veta mer om traditionerna ska man definitivt läsa Hackamore Reinsman, Reinsman of the West -Bridles & Bits och Vaquero Style Horsemanship av Ed Connell. En annan är True Horsemanship Through Feel av Bill Dorrance och Leslie Desmond. |
|
